När man börjar packa upp pipan...

En smått kylig kväll så samlas vi än en gång för att njuta av den mjuka röken från min släktklenod. Medan vi packar upp pipan så upptäcker vi att koppen har gått sönder och att vi akut måste limma den igen. Lite nedslagna och arga håller vi för fullt på att förbanna pipan och alla onda andar som lever i den. Då kommer min mor och far ut, både med ett stort leende på läpparna, med en portfölj i handen. Jag drar genast slutsatsen att de ska köra bort oss och sätta sig i vår sköna soffa och jobba eller något annat syndigt medan vi får släpa oss till en ny plats att röka på. Men då överraskar de mig och mina kära vänner som sitter på verandan med att räcka fram den snygga portföljen till mig och min far säger "jag köpte den här i Kairo när jag var där i november". Vi öppnar genast väskan och ser att det ligger en noggrant ihop packad vattenpipa.
Pipan som är lika stor som min farfars men snyggare och i bättre skick har en tre delad hals så att den tar mindre plats ihop packad, en stor snygg vas och inte bara en kopp utan två i olika storlekar.
Med glädje monterar vi ihop pipan och upptäcker till vår förtjusning att det följde med en metallplatta med hål i så att man ska slippa pilla med folie varje gång man vill röka. När pipan kommit igång så märks det att den är ny och oanvänd, smaken av ny pipa är märkbar. Vi har sedan vi fick pipan gjort vårt bästa för att röka in den och jag måste säga att vi lyckats bra med det. (En bild på pipan kommer att publiceras vid ett senare tillfälle)

Vi ber mycket om ursäkt för att bloggen nu inte har blivit uppdaterad som våra läsare förtjänar och vi ska försöka bättra oss men ni får ta hänsyn till att vattenpiporna tar upp mycket av vår tid och att vi inte alltid får tid över till att skriva.