Hur man inte ska göra del 1

Min gissning är att den här bloggen i första hand kommer att berätta om och förmedla alla fina och bra saker kring vattenpipor. Härliga rökminnen, tobakstips, roliga lekar och vackra dikter är bara några exempel av vad jag förväntar mig ska presenteras. Men vattenpipsrökning har ju som vi alla vet tyvärr också en annan sida. Folk begår misstag, det sker olyckor och ibland är det inte så himla kul att stå där med de glödande kolbitarna i handen och skrika åt den stackare som för tredje gången i rad välte ut pipan över parkettgolvet. Därför inleder jag en liten miniserie som jag väljer att kalla "Hur man inte ska göra", ett litet varningsfinger att alltid ha i bakhuvudet. Min förhoppning är att mina medbloggare ska bli inspirerade och så att säga skicka munstycket vidare. Att de berättar om alla sina erfarenheter och lärdomar som de fått inom området.

Hur man inte ska göra del 1

I den här inledande delen tänkte jag säga några ord om vattenpipsvasen. Vasen är den del på pipan som kanske är lättast att hantera. Inga rörliga delar, enkel att diska och det ska ganska mycket droger/förvirring till för att den ska tappas bort. Vissa saker bör man dock se upp med.

Tycker du det är jobbigt att diska pipan efter en röksession? Kanske lika bra att låta den stå monterad på balkongen tills nästa gång? Inga problem, det går alldeles utmärkt. Så länge det inte är minusgrader ute. Det har nämligen visat sig sig att en vattenpipsvas fylld med is håller mycket sämre än en fylld med vatten. (Det här kan någon av naturvetarna förklara bättre.)

Vill du diska vasen? Absolut, inga problem. Ljummet eller kallt vatten klarar den av alldeles utmärkt. Vill du använda vasen som tekopp? Här måste du se upp! Det har nämligen visat sig att hälla kokande vatten direkt ner i vasen kan leda till ett sorgligt slut för din favoritpipa. (Vila i frid)

Två enkla tips att inleda serien med. Hoppas ni lärde er något. Puffa på!